Under kommunismen kunde nordiska medborgare enkelt få ett 48-timmars visum för resa till vissa städer i DDR, bl.a. Stralsund. När jag bodde i Lund åkte jag ganska ofta dit på kortsemester med olika kompisar.
Den här gången hade Ulrica och jag sällskap av två unga turkar. Det visade sig lite besvärligt att få dem med över gränsen, för regeln med enkel visering gällde inte dem. Konstigt nog lyckades vi övertala gränsvakterna att släppa in dem.
När man kom till ett land i Östeuropa kände genast lukten av kol. Här skyfflas det kol.
Ulrica och jag framför ett typiskt monument.
Det är vackert i Stralsund, men råkallt på hösten och vintern.
Vanlig reklam förekom knappast, däremot sådana här affischer.
