Ingrid Edman
980703
Restresa till Rhodos
| Inför sommarsemestern 1998 hade
jag i mycket god tid beställt en resa till Rumänien, två veckor med de tre
yngsta barnen (två, fem och tretton) vid en inbjudande sandstrand, 50
meter från Svarta Havet. På grund av för dåligt intresse från svenskarna
och alltför hög dollarkurs blev resan emellertid inställd.
Det var fortfarande flera månader kvar till sommaren, men de attraktiva resorna till vettigt pris söderut var slut. Återstod att vänta på restresorna. Andra veckan i juni ville vi åka. När en vecka till planerat avresedatum återstod, blev vi erbjudna en tvåveckors resa till Rhodos med ospecificerat boende. En mycket trevlig försäljare på Ticket övertalade mig om att Always är en bra researrangör, som tar väl hand om sina gäster. Det kändes nervöst att sitta på planet utan en aning om var vi skulle bo, i synnerhet med tre barn , men vi var rustade för alla eventualiteter med doppvärmare, eladaptrar av olika utseende, myggljus, tändstickor och potta (vi hade inte betalat extra för egen toalett).
Mitt i natten landade vi. - Var ska ni bo, frågade reseledaren. - Inte en aning, svarade jag. - Kan det vara familjen Edman? undrade Always-guiden. Så bar det iväg med buss nummer tre till ett fint lägenhetshotell, där vi fick en mycket rymlig lägenhet med jättebalkong, kök och eget badrum. Fem bäddar hade vi, så en stod tom. På hotellet fanns både pool och barnpool, snackbar och snabbköp, så egentligen behövde vi inte lämna området. Helga, två år, tillbringade dagarna i barnpoolen och Viktor, fem, likaså. Till havet hade vi en trevlig promenad på tio minuter. Vi gick på en smal väg, kantad med apelsinträd och olivlundar. Stranden var inte barnvänlig, för den bestod av småsten, och det blev snabbt djupt, men vi kunde ju bada på hotellet. Hela första veckan vilade vi. När vi den fjärde kvällen kom hem från vår promenad, låg ett meddelande inskjutet under dörren. På söndag ska ni flytta in till Rhodos stad, stod det. Hela natten fantiserade jag om det hemska hotell vi skulle placeras på. Nu skulle vi få sota för att vi inte betalat extra för eget badrum. Och tänk vad svettigt det skulle bli inne i staden utan tillgång till pool. Hotell Mari hette det nya stället, och det väckte inga goda associationer inom mig. Hotellet fanns inte heller med i resekatalogen, så vi kunde inte kolla någonting.
Muren kring Gamla staden är imponerande På söndagen tog vi en taxi till vårt nya hotell. Vi fick en något mindre lägenhet än på förra stället. Två sängar i köket och ett separat sovrum, två balkonger, luftkonditionering, eget badrum med badkar och några enstaka kackerlackor fick vi. Hotellet hade pool och låg bara ett kvarter från havet. Vi stortrivdes hela andra veckan också. Varje kväll promenerade vi i Rhodos underbara gamla stad. Vi tog taxi till Faliraki och badade vid sandstranden. En annan taxi fick köra oss till Rhodos gamla Akropolis. Sista veckan blev mer kulturell än den första. Viktor var mycket intresserad av Rhodos fascinerande historia. Vi var på ljud- och ljusspel om turkarnas erövring av ön, vi besökte stormästarens palats och det arkeologiska muséet, liksom akvariet. Vid Mandraki-hamnen Vädret var hela tiden underbart. Solen sken från en molnfri himmel och temperaturen höll sig kring 30 grader. Eftersom det fläktade friskt från havet kändes det aldrig olidligt varmt.
Det gick åt mycket vatten i värmen Maten var billig och god. Hamburgare eller grillspett kunde man få för tio kronor. Taxi var också billigt. Inom staden kostade det ungefär tio kronor. Mellan Ialyssos, där vi bodde första veckan, och Rhodos stad, en sträcka på ungefär sju kilometer, kostade det ca trettio kronor. Resan för fyra personer kostade 10700. Vi gjorde av med 6600 på två veckor. Det går att ta sig fram med barnvagn, men trottoarerna är mycket smala på många ställen. Inträden för barn var mycket billiga eller inga alls. På akvariet betalade jag en full biljett och en halv för Maja, tretton. Muséerna tog inte betalt för något av barnen. På ljud-och ljusspelet gick Maja in för halv biljett och de andra två gratis. Hade vi deltagit i Always arrangemang hade jag fått betala fullt pris för Maja och halvt för både Helga och Viktor. Den 28 juni landade vi på Sturup. Sedan dess har det regnat. Jag är så glad att vi fick två veckors sol. |
2005-05-24