En vecka i Indien februari 2004

Delhi

Min mor har drömt om att få se Taj Mahal ända sedan hon var i tonåren.
I februari 2004 blev drömmen verklighet. Min bror Anders och jag reste med mor till Indien.

Innan vi kom till Agra och Taj Mahal hann vi se en del annat.
Indcen resor hade ordnat allt det praktiska åt oss.

Vi åkte från Örkelljunga klockan 4 fredagen den 13 februari.
Datumet kändes lite läskigt, men det var inte mycket att välja på.
Min bror Anders körde och hämtade min mor och mig. Vi tog bilen till
Svågertorp, den järnvägsstation som ligger närmast Öresundsbron
på svenska sidan. Där parkerade vi bilen och sen tog vi tåget till Kastrup.
Det tar bara sju minuter.

Vi var på Kastrup i god tid och letade upp incheckningen för Austrian
Airlines flygning till Wien. Till Wien tog det knappt två timmar. Det var
ett fruktansvärt snöoväder när vi landade där, så planet cirklade runt lite.
Vi bytte plan och kom iväg lite för sent mot Delhi. Det var nästan kaos
med väldigt dålig sikt och mycket snö. Jag var glad över att flygplatsen
inte stängde.

Flygningen till Delhi gick mycket bra och blev inte så
jobbig som vi hade trott. Vi tappade fyra och en halv timme
på vägen och landade vid 23-tiden, lokal tid. Från Wien till
Delhi är det ca 550 mil.

Det gick snabbt att få bagaget och klara av formaliteter i
samband med inresan. Det kändes spännande att gå ut från
flygplatsen och hoppas på att någon skulle möta oss.

Bland det första vi såg var en chaufför med en prydlig skylt
med mitt namn. Vi hälsade. Han tog hand om vårt bagage och
visade oss till bilen. Vi bestämde att Anders skulle sitta
fram och mor och jag bak. Det tog ett tag innan Anders lärde
sig att inte gå in på förarplatsen. Det är vänstertrafik i
Indien och ratten sitter där vi är vana vid att placera
framsätespassageraren.

Anders på Patel Inn. Som synes ett enkelt rum, men här fanns allt vi behövde.

Vi var väldigt glada över att slippa köra själva. Dels på
grund av vänstertrafiken, men också därför att man på
indiska vägar måste samsas med cykelrikschor, kamelkärror,
kor, fotgängare och motorfordon av olika slag.

Det tog knappt en timme att komma till Patel Inn, vårt
förbokade gästhem. Rummet var väldigt enkelt, men det var
rent och vi hade eget badrum med dusch och varmvatten. Det
fanns myggnät för fönsterna, takfläkt och en värmefläkt. Det
var stora temperaturskillnader mellan dag och natt. På
dagarna var det som skön svensk sommar med sol och ca 25
graders värme, men på nätterna var det nog inte mer än 5
grader varmt.

Vi bestämde att chauffören skulle hämta oss klockan tio
följande morgon för en rundtur i Delhi.

Sängarna var hårda och i huvudet snurrade alla intryck från
den långa resan. Det blev inte så mycket sovet första
natten. Patel Inn ligger vid en mycket trafikerad gata, men
Anders och jag hade öronproppar. Dem hade vi mycket nytta
av.

Vi hade dubbelrum med extrasäng. Anders sov i extrasängen och
den var bäst. Så brukar det inte vara, men det var bra att de inte ställde in
en tältsäng eller liknande.

Mor och Anders redo för utflykt dag 2

Efter frukost hämtade vår chaufför oss och tog oss till ett
hinduiskt tempel, som heter Lakshmi Narayan. Det kallas
också för Birla-templet efter den industriman som lät bygga
det 1938. Lakshmi är en hinduisk gudinna, men det fanns
statyer av många fler gudar i templet, bl.a. den populäre
elefantguden Ganesha.

Utanför templet

Efter att vi hade tagit av oss skorna fick vi gå in. Det är
väldigt fint i templet. Alla gudabilder får nya kläder varje
morgon. Det var mycket folk som bad och offrade blommor.
Inne i templet får man inte fotografera. Utanför såldes
vykort och en del annat, men försäljarna var inte obehagligt
påträngande. Det fanns en del tiggare, men inte särskilt
många.

Vi åkte vidare och besökte vår indiska resebyrå, Greenways.
Chauffören gick in och hämtade våra vouchers för de hotell
vi skulle bo på.

Sedan åkte vi till de kvarter där alla regeringsbyggnader
finns. Vi såg presidentpalatset med sina 340 rum. Det
byggdes klart 1929 och var ursprungligen den brittiske
vicekungens residens.

En grupp indier, som gärna ville bli fotograferade tillsammans med mor utanför presidentpalatset.

Mellan presidentpalatset och India Gate går en paradgata, som vi åkte längs med.
Där fanns fortfarande läktare kvar
sedan firandet av självständighetsdagen i slutet av januari.
Då har man stora parader längs med den här gatan.

India Gate är en 42 meter hög triumfbåge i slutet av
Rajpath. Namnen på 85 000 indiska soldater som dog under
första världskriget och i ett krig mot Afghanistan 1919
finns inristade i stenen.

India Gate

Vid India Gate fanns en ormtjusare, som ville att man skulle
betala för att ta bilder på ormen. Jag tog en bild på
Anders och kobran, men jag använde tele, för jag gillar inte
ormar. Några ormar i det fria såg vi inte, tack och lov.
Bara ormtjusarnas ormar i korgar.

Anders, ormen och ormtjusaren

Vi åkte vidare till Mahatma Gandhis museum. Där finns bilder
och berättelser från hans liv. Det var här han bodde när han
var i Delhi och det var också här han blev mördad 1948.

Mor och Gandhi

Här blev Gandhi mördad

Det var dags för lunch och chauffören körde oss till en
restaurang. Det var svårt att veta vad vi skulle beställa,
även om matsedeln var på engelska. De flesta maträtterna var
okända för oss, men vi chansade och tog in lite olika saker.
Det mesta var ätbart, men inte särskilt gott. Det kött vi
fick under veckan var antingen får eller kyckling. Fåren i
Indien är mycket beniga och kycklingarna både magra och
beniga. Det finns goda bröd, men det tog ett tag innan vi
kom underfund med vilka som är bäst.

Här åt vi lunch första dagen

Ris och kokta grönsaker finns alltid, likaså linser.

Efter lunch blev vi körda till ett kaschmiriskt
hantverkscenter, där man försökte sälja mattor till oss. Det
fanns mycket vackra mattor, men vi hade ju lagt våra pengar
på att kunna ta oss till Indien och mattköp fanns det inget
utrymme för i vår budget.

Sen åkte vi till Quatab Minar, som är ett 73 meter högt
stentorn. Byggandet påbörjades 1193 när den här delen av
Indien styrdes av muslimer. Tornet har byggts om flera
gånger. Toppen förstördes av en jordbävning 1803 och
engelsmännen ersatte den 1829. Man får inte gå upp tornet,
men det är ett landmärke för Delhi. Det ligger ungefär 15
kilometer från centrum i New Delhi.



Quatab minar

Vi var ganska trötta efter att ha sett så mycket, så vi
valde att åka tillbaka till Patel Inn och ta det lugnt på
kvällen. Vi beställde hämtmat från en matsedel på engelska
och det mesta blev som vi hade tänkt. En soppa ingen ville
kännas vid kom också, men vi blev mätta och belåtna.

En natt till skulle vi sova på Patel Inn, sedan var det dags
för tigerreservatet Sariska och maharadjans jaktslott.
Följande dag skulle vi få en ny chaufför, för den vi hade åkt
med skulle till sin brors bröllop i sin hemby. Dit är det en
bussreda på ungefär 15 timmar och bröllopet skulle vara i
tre dagar. Han lovade att möta oss när vi kom tillbaka till
Delhi och köra oss till flygplatsen den sista kvällen.

Mor och vår förste chaufför

Måndagen och tisdagen var väldigt bra dagar att gifta sig.
Stjärnorna stod rätt och det är viktigt när det handlar om
bröllop i Indien. Många äktenskap är arrangerade av
brudparets föräldrar och överallt ser man reklamaffischer
där äktenskapsmäklare lovar att hitta lämpliga partners med
horoskop som stämmer. När vi kom till Jaipur märkte vi att det
var bra dagar att gifta sig, för på gatan där vi
bodde firades säkert tio bröllop de två dagar vi bodde där.

Söndagen den 15 februari åkte vi till tigerreservatet Sariska i Rajastan.

Vi bodde en natt i maharadjans jaktslott. Bilder och text finns här.

Ingrid Edman

2005-05-25