Båten avgick 23.30 från Oskarshamn en ljum julikväll. Eftersom vi bara hade fyra bäddar hade jag hotat de äldsta barnen med att de inte skulle få sova. Det hade de ingenting emot (tonåringar brukar inte ha det). Det visade sig emellertid att hytten var så rymlig att alla fick plats. Pappa hade treåringen i sängen, två barn delade bädd och lilla Helga, två månader, kunde sova i babyliften på golvet. Vädret var vackert, havet lugnt och vi förflyttades i sömnen till Visby, dit vi anlände strax före klockan 6.

Vårt ekipage, en 12 år gammal minibuss och en 29-årig husvagn, lämnade färjan och vi styrde kursen söderut. Vid Kneippbyns camping åt vi frukost, och sedan fortsatte vi ner mot Hoburgen. Treåringen Viktor sov i sin barnstol, Helga slumrade i sin babystol och det var nog bara vi vuxna som uppfattade något av det vackra landskapet. Kustvägen längst i söder är fin. Vid Hoburgen var det lagom tid för förmiddagsfika. Barnen vaknade till liv och gav sig ut för att titta på gubben, men eftersom han bara liknar en gubbe när han ses ur en viss vinkel var de lite osäkra på om de verkligen hittat honom. Insekterna surrade omkring oss och vi fick husvagnen full med småflugor, så vi packade ihop och körde norrut igen.

Vid Näsudden

Vid Näsudden finns en samling vindkraftverk, bl.a. Europas största med en effekt av 3000 kilowatt. Vattenfall har en liten utställning, och en kunnig och trevlig informatör svarar på frågor. Vi såg oss omkring en stund, fotograferade vindkraftverken och for vidare.

Via Havdhem och Hemse kom vi till Ljugarn på sydostkusten. Ljugarn är en gammal hamn- och handelsplats. Vid sekelskiftet blev det en ganska känd badort. Stränderna är fina, men vattnet var kallt. På Ljugarns camping tillbringade vi två nätter, medan vi studerade sevärdheterna i närheten. I Ljugarn finns en strandridaregård och ett litet geologiskt museum, öppna för allmänheten varje eftermiddag på sommaren.

Strandridaregården i Ljugarn

Torsburgen är Nordens största fornborg. Den ligger i Kräklingbo, inte långt från Ljugarn. Vi besökte också Katthammarsvik, där vi köpte utsökt god rökt flundra, makrill och rökta räkor. Gammelgarns kyrka tittade vi in i och beundrade kastalen (försvarstorn) från 1100-talet, som ligger strax intill.

Några kilometer norr om Ljugarn ligger Folhammars raukområde . Raukarna kom att bli det som tonåringarna uppskattade mest under vår gotlandsresa. När man reser med fem barn i åldrarna två månader till femton år gäller det att hitta något som passar alla. Det var ganska lätt på denna omväxlande ö. I och med att avstånden är korta blev det heller inga långa tröttsamma bilresor för lilla Helga.

Efter några dagar på ostkusten var det dags att dra norrut. På vägen besökte vi ett litet bryggeri i Vänge samt Roma kloster. Klostret anlades 1164 av cisterciensermunkar och var på sin tid ett religiöst centrum för hela östersjöområdet. Efter reformationen övergavs klostret och förföll. Nu återstår bara delar av klosterkyrkan, där man under de senaste somrarna spelat teater. I år var det Shakespeare´s Köpmannen i Venedig.

I Dalhem finns en liten museijärnväg, som blev treåringens höjdpunkt under resan. Föreningen Gotlandståget har här lyckats återskapa en autentisk järnvägsmiljö genom många, många timmars ideellt arbete. Tågresan tar bara tjugo minuter, men det var en mycket positiv upplevelse, även för vuxna. I närheten ligger lanthandelsmuséet Dunbodi, en affär renoverad till orginalskick från 1902. Här kan man öppna lådorna och lukta på gamla cigarrer eller gå uppför den branta trappan och studera lagret av handdrivna köttkvarnar.

Maja och Viktor på veterantåget

Efter ett kort besök i Slite och eftermiddagsfika vid Lärbro kyrka kom vi till Fårösund. Härifrån går gratisfärja till Fårö. Tre dagar tillbringade vi på denna mycket speciella ö. Vi såg massor med raukar, det ålderdomliga fiskeläget Helgumannen, en av Sveriges finaste badstränder vid Sudersand, skoutställning vid Gamle hamn, engelska kyrkogården och mycket mer. Och vi såg naturligtvis massor med får, vilka på gotländska kallas lamm och bor i lambgift. Många ålderdomliga sådana med agtak kan man se på Fårö. Öns namn har för övrigt inte alls med får att göra, utan med verbet fara.

Strax söder om Fårösund ligger Bungemuséet, en samling gårdar från 1600-talet och framåt, bildstenar och förhistoriska gravfält, som måste besökas. Biljetten omfattar också inträde till ett skolmuseum, där man kan studera två skolsalar från folkskolans barndom samt lärarinnans bostad en trappa upp.

Raukar på Fårö

De sista dagarna skulle vi tillbringa i Visby. På vägen dit stannade vi vid Lummelundagrottan. De stora barnen fick gå in själva och berättade om en intressant upplevelse efter besöket.

I Visby var det medeltidsvecka (vecka 32 varje år). Fullt med medeltidsklädda människor på campingen, flöjtspel och folkliv. Inne i Visby var det på söndagkvällen marknad med många hantverkare. Intressant, men trångt och svårt att komma fram med barnvagn. Visby är för övrigt varken barnvagns- eller handikappvänligt. Det finns emellertid en utmärkt gratisbuss, som man kan åka när benen inte bär. Den hämtar upp vid parkeringsplatserna utanför muren och kör genom centrum med många hållplatser.

I Gotlands fornsal tillbringade vi några timmar med att bl.a. titta på fantastiska guldskatter. Längst upp i huset finns Fenomenalen, ett slags teknisk experimentverkstad. Mycket roligt för barn från tre år och uppåt. Att gå på museum i Sverige är ett mycket billigt nöje. Jag tror vi betalade 30 kr. för hela familjen.

Dyrt var däremot Kneippbyns sommarland, som jag lovat barnen att vi skulle besöka. De måste ju få se Pippis Villa Villekulla. 630 kr. kostade kalaset och då kallades det ändå för familjerabatt. Även de vuxna fick betala full entré trots att vi ju bara följde med som barnvakter. Det fanns ingenting att göra som tilltalar en normaltråkig sexbarnsmamma där. Dessutom väger jag mer än 65 kg, vilket var gränsen för vissa aktiviteter. Barnen hade roligt i några timmar, men det vete sjutton om det är värt mer än en halv tusenlapp.

Maja och Viktor på trappan till Villa Villekulla

Kneippbyn var sista stoppet på vår resa. Nu hade vi åkt Gotland runt, men det finns mycket mer att se och göra. I vinter kommer jag att plocka fram minnen av de blommande vägrenarna, insekternas surrande, doften av hav och solvarma raukar. Kanske dröjer det inte nitton år till nästa gotlandsresa.