När man ska till Sunny Beach flyger man till Burgos, och därifrån tar det bara en dryg halvtimme till hotellen vid Svarta havet. Detta är en stor fördel när man reser med små barn. Jag skulle ha de fyra yngsta med mig, Axel, Maja, Viktor och Helga. Min man tycker inte om att flyga, så han stannade hemma. Det kändes lite nervöst att som ensam vuxen resa med fyra barn, så jag ringde till en väninna för att försöka få henne att åka med. Hon skulle till Finland, men hennes dotter tände direkt på idén och beställde en resa till samma hotell som vi. Dottern heter Carin och är ensamstående mamma till tre barn.

En lördag i juni bar det iväg med Balkan Airlines från Sturup. Jag minns första gången jag anlitade detta flygbolag. Då trillade lysröret i taket ner vid start, men flygvärdinnan tryckte glatt upp det igen. Flygturen gick bra. Vi landade i Burgos och kom mitt i natten fram till hotell Jantra.

Packningen är ett bekymmer när man är få vuxna och många barn. Vi hade två blöjbarn med oss och till dem behövdes det också välling för hela tiden. Väskorna är tunga och det är jobbigt innan man är på plats på hotellet. Jag rekommenderar att man tar med sig lite dollar i små valörer, så kan man hyra bärare på flygplatsen och få hjälp till rätt buss.

Utanför hotell Jantra

Jag hade paraplyvagn med till Helga och Karin hade en riktig sittvagn till sin tvååring, Kimi. Båda alternativen har sina nackdelar. Min paraplyvagn är inte så bekväm att köra, men enkel att lasta in i en taxi när man tröttnar på att promenera. Sittvagnen är bättre att lasta i och barnet åker skönt och har kanske lättare för att somna. Nu sov inte våra småttingar så mycket. De höll igång till sena kvällen.

Stranden i Sunny Beach är kilometerlång och består av vit sand. Vi hade några hundra meter att gå till stranden. Det är ganska långgrunt och i Svarta havet finns inga brännmaneter. Vädret var soligt och vackert hela tiden sånär som på en liten regnskurförsta dagen.

Sunny Beach ligger bara några kilometer från den vackra lilla staden Nessebar. Dit gjorde vi utflykter med taxi. Det kostade ca 30 kronor. Bussen kostade visst bara 20 öre, men tolvåriga Maja vägrar åka buss i utlandet sedan vi en gång åkt vilse i Tunisien.Viktor, fyra år, tyckte att det bästa med Nessebar var elbilarna på torget. På honom tjänade biluthyrarna åtskilliga leva.

Viktor vid ett stånd i Nessebar.

Maten i Sunny Beach hade blivit oerhört mycket bättre sedan jag var där första gången 1988. Då fick man i regel jättetjocka matsedlar, men i verkligheten fanns det bara två eller tre rätter att beställa. Nu hade matsedlarna förvandlats till stenciler. På grund av den höga inflationen måste det vara enkelt att trycka upp nya. Allt fanns att få, men priserna hade också höjtst. De var dock inte avskräckande för oss. En god lunch kunde man få för ca 30 kronor, soppa eller spaghetti kostade mindre.

Två mammor med sju barn är inte världens mest efterlängtade restaurangbesökare, men personalen höll i regel god min. Ettåringen Helga passade ofta på att sova middag när vi åt mitt på dagen. Då halvlåg hon i sin vagn och alla tyckte att hon var förtjusande.

Här är Helga med storasyster Maja.

Efter två soliga, lata veckor var det dags att åka hem. Sunny Beach är ett barnvänligt resmål. Det går ganska lätt att ta sig fram med vagn, för där är inga stora nivåskilnader med trappor. Välling kokade vi med hjälp av doppvärmare på rummet. Vanliga svenska stickkontaker passar i vägguttagen. Sunny Beach och Albena är de bästa resmålen för barnfamiljer, för i Golden Sands är det väldigt mycket trappor. Kanske blir det en femte tur till Bulgarien sommaren 1998.